Melankoli eller bara trötthet
Att påstå att skolan är helt och totalt obarmhärtig, olidlig, fördjävlig och outståendebar vore fel. Det säger jag nu i alla fall. Gud hjälpe mig när alla prov kommer, och när alla alla uppsatser, alla diverse inlämningar och alla problem börjar byggas på, likt Pompeji framför mig.
Man skall inte prisa blommorna förrän frukten kommer, inte sant? Och bara Gud vet vad som komma skall för mig, med tanke på att jag inte riktigt har kunnat/orkat/haft lust att ta tag i skolan som jag gjorde förr. Och rätt som det var så är ett halvt år borta och man har 6 månader kvar av trean. Nu banne mig ska jag göra det jag ska och inte mindre; kanske t.om. mer.
Skolan var helt OK idag. Inte mycket att klaga på, måste jag säga. Men jag hade en underlig känsla i kroppen som den av, hm, uppgivenhet, kanske vore det rätta ordet. Jag vet inte varför det känns såhär. Hela dagen har jag mer eller mindre bara gått runt och och nynnat lite på Damien Rice eller dylikt och bara gjort det jag ska. Varken mer eller mindre.. Jag orkade inte riktigt. Jag träffade många personer som jag annars skulle gått fram till och hälsat på, exempli gratia i matsalen, men som jag bara inte orkade gå fram till... Inget personlig gentemot dem, men jag kände att jag hälsar om de kommer fram.
Usch, jag avskyr likgiltighet! Det är dessutom en av de sju Dödssynderna.
Men jag vet inte om jag är likgiltig till allting, eller bara lite sorgsen. Det fattas något. Nu har jag det! Det känns som att det fattas något. Ja... det fattas något. Jag vet bara inte riktigt vad.
Jag vägrar gå in i en period. I'm through with those and I do not intend to fall back.
---
Det är fredag idag. Klockan är 23:01.
Mor och far sover.
Folk är väl säkerligen ute och festar och röjer.
Fulla och glada och så.
Jag sitter i mitt rum och lyssnar på Kent - Elever. Sjukt bra låt. Jag väntar nog på att mobilen ska ringa. Eller vibrera. Om så bara ett tomt sms. Anything.
Jag kanske överdriver lite. Eller det kanske låter värre än det egentligen är. Men skit samma.
Jag är väl bara trött.
Godnatt.
:*
Man skall inte prisa blommorna förrän frukten kommer, inte sant? Och bara Gud vet vad som komma skall för mig, med tanke på att jag inte riktigt har kunnat/orkat/haft lust att ta tag i skolan som jag gjorde förr. Och rätt som det var så är ett halvt år borta och man har 6 månader kvar av trean. Nu banne mig ska jag göra det jag ska och inte mindre; kanske t.om. mer.
Skolan var helt OK idag. Inte mycket att klaga på, måste jag säga. Men jag hade en underlig känsla i kroppen som den av, hm, uppgivenhet, kanske vore det rätta ordet. Jag vet inte varför det känns såhär. Hela dagen har jag mer eller mindre bara gått runt och och nynnat lite på Damien Rice eller dylikt och bara gjort det jag ska. Varken mer eller mindre.. Jag orkade inte riktigt. Jag träffade många personer som jag annars skulle gått fram till och hälsat på, exempli gratia i matsalen, men som jag bara inte orkade gå fram till... Inget personlig gentemot dem, men jag kände att jag hälsar om de kommer fram.
Usch, jag avskyr likgiltighet! Det är dessutom en av de sju Dödssynderna.
Men jag vet inte om jag är likgiltig till allting, eller bara lite sorgsen. Det fattas något. Nu har jag det! Det känns som att det fattas något. Ja... det fattas något. Jag vet bara inte riktigt vad.
Jag vägrar gå in i en period. I'm through with those and I do not intend to fall back.
---
Det är fredag idag. Klockan är 23:01.
Mor och far sover.
Folk är väl säkerligen ute och festar och röjer.
Fulla och glada och så.
Jag sitter i mitt rum och lyssnar på Kent - Elever. Sjukt bra låt. Jag väntar nog på att mobilen ska ringa. Eller vibrera. Om så bara ett tomt sms. Anything.
Jag kanske överdriver lite. Eller det kanske låter värre än det egentligen är. Men skit samma.
Jag är väl bara trött.
Godnatt.
:*
♦ georgie..
Kommentarer
Postat av: ms lilo
Hej du,din blogg var oxå riktigt intressant, kul att du hittade mig =)
//Sofia
Trackback
